Jag har nu klivit av min sjuksköterskeutbildning. Det känns tungt på samma gång som det känns skönt.

Anledningen till att jag gjorde detta var att jag känner att jag inte vill jobba som sjuksköterska i framtiden. Jag vet inte om jag orkar gå och ha andra människors liv på mitt ansvar. Kan ju knappt hålla reda på mitt eget.

En annan anledning är min bakgrund. Nu det andra året börjar man läsa om en massa sjukdomar. Där tog det tvärstopp i min hjärna. Efter jag hade haft cancer så tror jag redan att jag ska dö hela tiden och har en massa sjukdomar jämt. Tror inte jag skulle må så bra om man går in i djupet på sjukdomarna och börjar lära sig alla symtom osv. Då kommer jag ju definitivt tro att jag har nått hela tiden. Så för min egna psykiska hälsa så kliver jag nu åt sidan med det här. 

Det var lite roligt när jag var till studievägledaren och pratade med henne om att jag ville sluta för då sa hon: Jaha går det inge bra. Och så gav hon med en medlidsam blick. 
Jo, sa jag, Jag har jättefina betyg. 
Då tittade hon på mig konstigt och jag såg hur  det flög funderingar i hennes huvud om varför jag då skulle sluta. 

Det hade nog kännts lättare att sluta om det hade varit för att jag låg efter med kurser osv. Men jag ligger inte efter i nått och som jag sa så har jag fått väldigt fina betyg på nästan allt. Så på så vis känns det ju också lite tungt att lämna någonting som går bra. 

Men jag känner helt enkelt att detta inte är någonting som jag vill jobba med i framtiden. 

Så nu har jag börjat fundera i andra banor på vad som kan tänkas ligga i min framtid. Tyvärr är det svårt att veta eftersom jag har varit inställd på sjuksköterska sen jag var 14. Det kom lite över mig som en chock när jag insåg att det inte var vad jag ville längre. Men jag tror att jag bara varit så inställd på det så jag inte har kännt efter dom senaste åren.

I alla fall så älskar jag min pappa för att han sa åt mig att gå samhälle på gymnasiet istället för omvårdnad. I fall jag skulle ångra mig i framtiden sa han. Nej jag kommer inte ångra mig sa jag. Och nu står jag här otroligt tacksam över att ha läst samhälle istället för omvårdnad. Då slipper jag läsa upp en massa kurser. 

Har börjat funder lite smått på vad jag ska göra istället. Lågstadielärare ligger mig närmast om hjärtat just nu. Men jag har ju hela hösten att fundera medans jag jobbar. Så vi får se vad det blir av med mig. 

Känns otroligt demprimerande att lämna skolan. Känner mig trygg där. Och det känns otroligt sorgligt att lämna mina fina vänner Louise och Michaela som har varit världens bästa det här året som gått ♥ Men jag kommer försöka träffa dom så mycket det går ändå!

Vart ett långt inlägg men jag ville bara dela med mig av hur mitt liv ser ut just nu.