Måste nu få skriva lite om det här. 

Min pojkvän eller egentligen fästman om man ska vara korrekt, min stadiga punkt, min största kärlek, Emil. 

Det är för mig svårt att försöka att beskriva den kärlek som jag har i mitt hjärta. Den kärlek jag har till Emil är större än jag någonsin trodde jag skulle kunna älska någon så som jag älskar Emil. Emil gör mig lycklig, han gör ofta mina dagar, han kallar mig vacker, han kallar mig söt, han berättar hur mycket han älskar mig och hur kär han är i mig. Han säger att jag alltid kommer vara vacker i hans ögon.

Emil är väldigt duktig på att ge mig komplimanger och får mig att känna mig speciell och älskad. Han betyder världen för mig och jag hoppas att vi kommer att vara tillsammans förevigt. Jag vill gifta mig med Emil, jag vill skaffa små söta barn med Emil. Jag vill resa och upptäcka världen med Emil. Jag vill bli gammal med Emil. Jag vill göra allt med Emil. 

Jag funderar ibland på hur framtiden kommer att se ut och jag kan inte se en framtid där Emil inte är med. Han är alltid där och stöttar mig när jag behöver honom. Han tröstar mig när jag är ledsen, han får mig att skratta när jag känner mig nere. Hans leende gör mig alldeles varm och lycklig i kroppen.

Det känns som om vi har den finaste kärleken av alla. Bara vi två. Han pussar på mig så ofta och säger att jag är så fin. Emil är själv så fin i mina ögon så han vet inte. Jag är så stolt över honom. Jag försöker att stötta honom och hjälpa honom så mycket som jag kan, jag kanske inte alltid lyckas men jag försöker tills jag spricker och jag vet att han gör samma sak för mig. 

Vi bråkar ibland men ofta inte speciellt stor bråk, mest bara om små saker som vi kan vara oense om. Men vi blir alltid vänner fort igen och det känns skönt. Att bråka i ett förhållande är nyttigt, man får uttrycka sina åsikter. Men det som känns bäst är att även om vi har olika åsikter i vissa saker så kommer vi alltid överens på något sätt. Vi försöker att kompromissa. 

Vi har båda våra negativa sidor och egenskaper precis som alla andra människor på jorden, ingen är perfekt. Men vi kommer ganska nära vill jag säga. Men jag älskar Emil för den han är och inget annat.

Jag älskar att folk säger att vi gjort det så bra som varit förlovad i fyra år och snart tillsammans i fem även fast vi är så ung, att det inte är många som klarar av det. Men för mig känns det inte så jobbigt eller svårt. Folk brukar ibland säga att när man blir tillsammans i en sån ung ålder så växer man ofta ifrån varandra. Men för varje dag som går växer vi mer och mer ihop på det bästa sättet. Jag älskar Emil mer för varje dag som går och jag är fortfarande väldigt kär i honom. 

Jag behöver inte säga när jag känner mig ledsen eller nere. Emil ser det på mig och försöker alltid få mig på bättre humör. Han låter mig gråta ut i hans armar och sen gör han det bättre.

Vi fungerar på samma sätt jag och Emil. Vi har samma humor och kan skratta hur mycket som helst tillsammans på en dag. Det känns underbart.

När jag är med Emil känner jag mig trygg inom mig. Han är min bästa vän och jag är så lycklig att vi har hittat varandra. Jag älskar honom så mycket ibland att det gör ont i mitt hjärta. 

Jag gör allt för att finnas där för Emil och jag vet att han gör samma sak för mig.



En bild på mig och Emil för några år sedan



Ett kort på mig och Emil för någon vecka sedan. Lite äldre men fortfarande lika kär


Folkpartiet hej hej folkpartiet, jag vet att ingen av er kanse förstår, men jag vet att Emil kommer skratta gott när han läser denna mening. Jag älskar dig ♥