Känsligt ämne det där. Jag tänkte jag skulle ge mina egna tankar om ämnet eftersom många inte riktigt förstått hur jag tänker kring alkohol. 

Till att börja med vill jag säga att jag kallar mig inte för nykterist. Jag gillar inte ritkigt det ordet. Det är så svart och vitt. 

Jag dricker ibland, ca en eller två gånger om året. Oftast tar jag ungefär 2 cider eller  drinkar eller vad det nu kan vara, mer vill jag inte ha. Oftast så dricker jag bara en gång om året. Men inte så att jag blir full.

Nu vill jag även klarlägga en sak till. När jag säger att jag inte dricker så jag blir full så är det inte så att jag har något emot att folk i min omgivning blir full. Det handlar inte om det, jag tycker att folk får göra som dom vill med det. Varför jag säger att jag inte dricker tills jag blir full är bara av den anledningen att jag inte gillar det.

Folk brukar ofta tycka att det är en skön känsla att vara full. Jag anser det inte ett dugg lugnande eller skönt alls. Det får mig bara att känna ett obehag. När jag känner att alkoholen påverkar min kropp mår jag dåligt, inte i kroppen utan i huvudet. Jag gillar inte alls den känslan. Därför gillar jag heller inte att dricka alkohol i stora mängder eller dricka det ofta.

Många kan tycka att det är konstigt eller att jag ska verka så himla duktig. Men det handlar inte om vad andra tycker om mig, det handlar om vad jag känner. 

Jag har roligare utan att dricka alkohol, då kan jag slappna av och slippa min ångest känsla i magen som jag får när jag faktiskt dricker. 

Nu kan jag också säga att det har inte alltid varit såhär. Det fanns en gång i tiden då jag också tyckte att det var roligt att bli full. Men inte längre. 

Jag har analyserat mig själv lite och försökt att komma på varför det är såhär och jag har en teori. Efter att jag blev frisk från cancern så vill jag ha 100% koll på vad som händer med min kropp, alltid. Har jag inte det mår jag dåligt. Dricker man alkohol har man inte riktigt kontroll på vad som händer. Därför får jag en ångestkänsla när jag dricker, för jag vet att jag inte riktigt har kontroll på min vad min kropp håller på med. Men det är ju bara en teori, vad vet jag.

Jag kommer förmodligen aldrig att tycka om att dricka alkohol igen, nu ska jag inte säga aldrig men som det är just nu så känns det så. Det har bara blivit färre och färre tillfällen genom åren då jag faktiskt druckit alkohol. Jag föredrar att inte göra det. Men bara för att jag känner så om mig själv så betyder det inte att jag inte kan vara med vänner och dom dricker. Det får dom gärna göra om dom vill för det är inget som stör mig, snarare tvärt om. Alla gör sina egna  val. Sen kan jag ju tycka att det finns vettigare saker att lägga pengarna på än alkohol, men som sagt, det är ju bara min åsikt. 

Sen vill jag tillägga att bara för att jag inte dricker så gör det inte mig till en tråkigare människa att umgås med!

Dessutom kan ju dom i min omgivning skatta sig lycklig åt det här, dom vet ju att det alltid finns någon som kan köra. Sen får man helt enkelt acceptera mig för den jag är. Jag gillar inte att dricka alkohol, inget mer med det liksom.

Oj oj nu vart det här en väldigt lång text, men jag ville bara få uttrycka mina tankar kring det här.